Hade en omännskligt lång lektion i psykologi nu på morgonen. I boken står det om en liten kille. Albert heter han. Han sitter och leker med en råtta när en forskare plötsligt slår hårt med något i pojkens närhet och skapar en öronbedövande smäll. Pojken blir såklart livrädd och kopplar ihop denna rädsla med den råtta som han höll i sin hand. Efter denna händelse blir lille Albert livrädd för allt med päls, en rädsla som senare utvecklas till rädsla för karlar med skägg.

Detta kallas tydligen för Generalisering, när man kopplar ihop en sak med en annan, och genast märkte jag hur idélampan tändes över mitt huvud. Nu vet jag varför jag är rädd för mörker, spöken, björnar och ormar! Lite långsökt är det dock, men vad kan det annars finnas för förklaring?

Såhär ligger det till:
Jag såg en riktigt kuslig film, med döda människor som återuppstått av någon anledning. Därav spökfobin. Sen kopplar min hjärna ihop detta med mörker, eftersom det ofta är väldigt mörk omgivning i denna typ av film. Detta resulterar i att hjärtat rusar när jag tvingas utsättas för mörker.
Och mörkret är alldeles kolsvart i skogar, därav den rädslan. Och vad finns i skogen? Jo, BJÖRNAR OCH ORMAR! Fy fan.

Lösningen på dessa fobier ska vara att man utsätts för det man är rädd för lite i taget i en trygg miljö, så med andra ord måste jag börja från början, med att se den där jävla filmen igen...

Jaha, nu har veckan svischat förbi igen. Har hunnit ha sista lektionen med dom små barnen. Vi åkte skidor. Hehe. Gick riktigt bra faktiskt, förutom att jag halka omkull fast jag stod helt still med mina skidor. Alla barnen som stod framför mig vände sig om och en av dom utbrast med fara i rösten "Fröken RAMLADE!" Haha. Sånt som händer :)

Fan vad trött jag är! Känns som jag inte har någon bränsle kvar i kroppen. Men när jag går och lägger mig i tid, somnar jag inte förren alldeles för sent ändå. Jag skulle vilja fara på semester. Känns som jag behöver det.

Nä, nog gnölat. Dax att lägga in femmans växel och köra på som en liten duracell kanin. Åtminstone tills körkortet är klart. Då ska jag ta lite paus :)

Jag har kommit på att jag måste rycka upp mig med det här med bloggen. Måste upptadera lite mer. Såg i min statistik att jag hittills har skrivit typ 270 inlägg. Det var de fjuttigaste. Det är väl vad Blondinbella skriver på en dag. Nä, skärpning. Det här blir det inga miljoner av...

Fast det är ju förjävla tråkigt ändå.
Kanske blir lite roligare om man lägger till lite bilder, men det tar ju sån tid. Å så måste man ju leta reda på kabeln till kameran också och redan där fallar inspirationen.

...så lånar jag detta från vaegkonen.

Idag hade jag den andra lektionen med småttingarna. Innebandy blev det. Riktigt duktiga som vanligt. Men nästa gång blir det skidor och andra bullar. 

Det känns att det blir ljusare nu. Humöret lättas upp och allt känns helt plötsligt inte så jävla hopplöst som det tidígare gjorde. Hinder kommer att korsa min väg, som alltid, men jag får tuffa på ändå. Jag börjar längta till sommaren nu. Och tills jag har tagit körkortet. Allt är ju bokat och jag pluggar teorin varje dag. Är sjukt nervös men jag hoppas att det går vägen. När jag sitter där, med körkortet i handen och har gjort bort en av livets största prövningar, då kan jag ta det lugnt och andas ut. Innan dess går jag runt på taggtråd, nöter teori när jag äter, borstar tänderna, sover. Alltid för att det ska fastna. Men sån är jag. Jag måste tänka på det hela tiden för att inte glömma bort något. Men snart är det gjort. Om tre veckor far jag iväg, och då ska alla faser vara gjorda. Inte långt kvar nu...

Men som Jennie sa; "Det går bra nu kompis..."

Gudarnas skymning! Planeternas planet! Jag har gått rakt emot mina egna principer. Jag har KÖPT en låt! Med mobilen. 10 spänn kostade det mig att få Made in Sweden-Kims nya Three floors down. Men vad hör jag när den spelas i mina öron. Dom har ju förstört den! Det är ju inte alls samma mästervärk som det var när Kim spelade den på banjon i första programmet. Vad i helvete! Nu är jag sur. Sabbat låten. Ingen ordning alls. Desmond Child var helt ute och cyklade när han ratade detta masterpiece. Besviken.

Och sen är det ju ingen tvekan om vem som är gullegrisen i programmet. Nä, kasta ut Janet och ge all uppmärksamhet till musikundret Kim! :)

Nu har jag fått tid för halkbana, skrivningen och UPPKÖRNINGEN! Det går framåt här, peppar peppar!

Idag har vi börjat dra igång det här jätteprojektet med att få ihop en studentkatalog till alla studenter. Hur detta ska gå vet jag inte riktigt. För det första så är våran klass inte den bästa när det gäller att komma överens om något. För det andra krävs det en hel del sammarbete från de andra klasserna och alla vet ju hur det blir när man ska försöka tajma in alla på samma plats samtidigt. Pannkaka. Men vi har iallafall kommit en bra bit påväg. Så det löser sig. 

Nu har jag haft min första lektion med 7-åringarna. Riktigt roligt och dom var så duktiga! Så nu återstår bara att se om dom är lika duktiga nästa vecka. 

Jag lyssnar alltid på musik. Har alltid gjort och kommer alltid att göra. Det finns bara ett fåtal låtar där jag inte börjar sjunga med när jag gör den första frasen eller intro. Som skriklåtar. Fast det kan man inte kalla musik.

Så, nu underhåller jag mig med min nya hobby; Att gå igenom arkivet på Spotify och lyssna på alla låtar jag diggat genom tiderna.

När jag hör den här låten, känns det nästan som jag dras tillbaka i tiden, till när jag var sisådär 7 eller 8. Jag kan till och med känna lukten av rummet och ser alla små detaljer av inredningen framför mig.

Eller denna


Eller dessa små lurare som följt mig sen blöjan hängde på halva röven :)
Bara introt får en att hoppa upp på bordet och dra en liten vals med träskorna...
 

Såhär vill jag att mitt hår ska se ut. Fast det gör det ju nästan redan. Måste bara färga det lite mörkare och lära mig att använda plattången och lite gisch så fixar det plätten. Fast jag vill nog ha tillbaka min snelugg istället för den raka som är nu. Men den växer väl ut snart, lagomt till studenten!?

När du läser detta, kopiera texten nedan och klistra in i ett nytt inlägg i din blogg inom 5 minuter.

Tipsa om filmer på denna nya sida: moviewatcher.blogg.se eller maila till [email protected]

Jag är så glad idag. Har nog inte varit på så här bra humör på väldigt väldigt länge. Och vad är då anledningen?
Jo, vi hade våran första Historia lektion idag, och det första vi fick veta var att vi ska fara till Stockholm, The big city. I fem dagar!!! Yey! Med flyg dessutom! Alla andra år har eleverna fått trängas i en sunkig buss, men nu ska vi minsan resa med klass. Det ska bli såååå kul! Ett välkommet avbrott i den annars gråa vardagen.

Blev nog onaturligt glad och tacksam över denna möjlighet. Känns som jag svävar på små moln.
Har varit i Sthlm en gång förut, när vi skulle ner till Holsbybrunn. Men jag vet inte om man kan kalla det besök. Vi bytte buss på centralstationen och åkte vidare. Men jag såg iof Globen. På väldigt långt avstånd.

Så att man nu får chansen att uppleva denna omtalande stad, besöka alla historiska platser, gå på Grönan, handla upp alla pengar som man slitit håret av sig för, helt gratis är ju bara helt otroligt.

Måste nog gå och packa nu. Nog för att det är 16 veckor kvar. Men det ska börjas i tid!

Och för att det inte ska gå snack på byn, det är INTE skolan som betalar detta. Så det är ingen orättvisa i det hela. Bara en tillfällighet att vi får åka flyg också så gnäll inte över det... ;)

Oj oj... Det är så många filmer som jag vill se. Väntar otåligt på att dom kommer ut på dvd så jag kan tilläga dom till min filmsamling...

Patrik 1.5
Twilight
Låt den rätte komma in
Benjamin Buttons otroliga liv
På himlen lyser stjärnorna

Om ni ser dom någonstans så kan ni ju hojta till...

Nackdelen med att vara vuxen är att man ser allt med helt andra ögon. När man var liten var allt mest bara lek och man behövde inte fundera så värst mycket över det. Inte över sig själv heller för den delen. Det var alltid någon som såg till att man hade ätit ordentligt, var hel och ren och mådde bra. Nu måste man hela tiden planera och tänka över allt som händer och vad som komma skall. Det är nu man ser konsekvenserna som kan dyka upp, vilka problem som ställer till det om man rubbar lite på den stadiga grunden. Det är konstigt det där. Och inte särkilt roligt heller. Nu är det jag som ska gjuta den där stadiga grunden till mig själv, som jag ska stå på. Som ska vara grunden till mitt liv. Tidigare stod jag på någon annans. Nu måste jag göra mig en egen. Nog för att jag under flera års tid har byggt på mer och mer för att grunden ska bli så stadig som möjligt. Det är alltså nu det är upp till bevis. Har jag gjort mig en så pass stadig bas så den håller resten av livet? Det är det man aldrig vet förren man sitter där på kanten och kämpar för att hålla sig kvar när grunden spricker och ramlar ner i ett stort svart hål. Men det där hålet kanske håller sig undan om jag har tur. Om jag sköter mig bra. Det återstår att se. Men känner jag mig själv rätt så kommer jag inte att ge upp i första taget.

En annan sida av mig gillar denna nya grund. Möjligheten att själv kunna bestämma över sin egna framtid. Kunna göra mina egna val. Det svåra med detta är att hålla kvar alla andras grunder kvar, sammansatta med min. För trots att jag nu har en egen så vill jag inte släppa de andra, de som står mig närmast. Därför har jag helgarderat mig. Men dubbelsvetsade järnkedjor som håller de andras grunder fast med min. Jag är inte den som släpper... Det ska ni veta.

Det är nu jag har chansen att smycka min grund, så små frön runt kanten som med tiden blommar ut i vackra skapelser. Stora och stadiga som står som gjuten i sten och som inte viker sig efter vinden ett uns.

Igår fick jag ett jätteryck! Började vid 10 igår kväll med att leta reda på en räkning som jag hade slarvat bort. När jag väl hittat den insåg jag hur stökigt det var så jag började plocka lite grann här och var. Fortsatte med att torka bort den oidentifierbara blå färgen från sopskåpet. Fick använda aceton så det satt ganska rejält. Gick sedan över till the locker from hell, städskåpet. Herre min skapare vad man drar på sig mycket saker. När alla dessa saker ramlar ut när man öppnar dörren så blir man ännu mer irriterad. Så jag rev ut allt, torkade, sorterade och ställde in igen. Städskåp. Varför heter det så? Med tanke på namnet så borde det ju städa sig själv?! Eller heter det så för att man hela tiden måste städa där inne?! Jaja...

Hittade lite smycken här och var i lägenheten som jag saknat, och när jag skulle lägga tillbaka dem i smyckeskrinet så såg jag hur mycket grejjer det var under sängen. Hittade både det ena och det andra, bla den handduk som jag letat efter. Haha. Där ser man! Så har ni något bortsprunget så kan ni komma och leta hemma hos mig. Ni hittar det säkert under min säng! :)

Ännu en långdryg dag i skolan. Fortfarande inget att göra. Men som de två tidigare dagarna denna vecka så ska jag jobba. Sen. Efter lunch fram till 18. Det är bra att dom ringer mig. Dom kunde ju lika gärna ringa någon annan. Men dom väljer mig. Hehe. Låt gå för denna gång. Tur att jag har en snäll lärare som låter mig gå. Vi har ju ändå inget att göra så det är ju lugnt. Men till veckan drar skolan igång på riktigt och då får det vara slut med jobbandet mitt i veckan. Måste lägga allt krut på plugget nu sista terminen. Men jag vet att om dom ringer så kommer jag mest troligtvis att pussla in jobbet någonstans mellan frukost, lunch, middag och plugg. Eller kanske inte middan. Det blir hoppad. Ingen vidare mening att äta middag på sena kvällen. Då ska man ju sova.

Jaja... Back to reality.

Over and Out