Nu ska man alltså vara vuxen. Vet inte om det känns så mycket mer annorlunda idag än vad det gjorde igår. Men en sak har jag då insett i mina äldre dar; Man är fan ingen Superwoman. Helt plötsligt har jag insett att jag inte kan köra pass på 18 dar i sträck utan ledighet. Det blir för mycket. Man orkar helt enkelt inte. När man dessutom har en hög med skolarbete på det som ska göras om kvällarna, rinner bägaren över.

Allt började sakta visade sig genom att jag helt plötsligt är helt sinnesförvirrad. Jag kommer inte ihåg någonting. Har jag mer än två saker som ska göras, glömmer jag helt bort vad jag håller på med och står bara som ett fån, helt apatisk, och stirrar på det som är framför mina ögon. Nä, det är dags att jag börjar sätta hälsan i första rummet. Snart. Efter jul. Julafton kommer att bli min första lediga dag på 18 dagar. Det ska firas med en lång, härlig sovmorgon. Känner att det är det jag behöver mest. Sömn. Jag är helt väck.

Sen ska jag äta en riktig måltid. Man slarvar aldrig så mycket med maten som när det är mycket på schemat. Är jämt stressad, så när jag väl får i mig något så får jag ont i magen för att jag ätit för snabbt. Iof  så har jag helt tappat intresset för mat. Konstigt. Jag som älskar mat…

Jaja, dags att sluta ynka mig och återgå till arbetet. Bara 14 dagar kvar nu.