Jag lyssnar alltid på musik. Har alltid gjort och kommer alltid att göra. Det finns bara ett fåtal låtar där jag inte börjar sjunga med när jag gör den första frasen eller intro. Som skriklåtar. Fast det kan man inte kalla musik.

Så, nu underhåller jag mig med min nya hobby; Att gå igenom arkivet på Spotify och lyssna på alla låtar jag diggat genom tiderna.

När jag hör den här låten, känns det nästan som jag dras tillbaka i tiden, till när jag var sisådär 7 eller 8. Jag kan till och med känna lukten av rummet och ser alla små detaljer av inredningen framför mig.

Eller denna


Eller dessa små lurare som följt mig sen blöjan hängde på halva röven :)
Bara introt får en att hoppa upp på bordet och dra en liten vals med träskorna...