Det känns att det blir ljusare nu. Humöret lättas upp och allt känns helt plötsligt inte så jävla hopplöst som det tidígare gjorde. Hinder kommer att korsa min väg, som alltid, men jag får tuffa på ändå. Jag börjar längta till sommaren nu. Och tills jag har tagit körkortet. Allt är ju bokat och jag pluggar teorin varje dag. Är sjukt nervös men jag hoppas att det går vägen. När jag sitter där, med körkortet i handen och har gjort bort en av livets största prövningar, då kan jag ta det lugnt och andas ut. Innan dess går jag runt på taggtråd, nöter teori när jag äter, borstar tänderna, sover. Alltid för att det ska fastna. Men sån är jag. Jag måste tänka på det hela tiden för att inte glömma bort något. Men snart är det gjort. Om tre veckor far jag iväg, och då ska alla faser vara gjorda. Inte långt kvar nu...

Men som Jennie sa; "Det går bra nu kompis..."