Jag börjar hämta mig lite smått från den hjärtskärande incidenten. Städade bort hennes skålar idag. Det kändes nästan som att hon ändå var närvarande när man såg hennes mat stå där på golvet, fastän jag vet att så inte alls är fallet.

Mitt i allt annat som hör vardagslivet till har man dessutom en massa plugg som trycker på hjärnhinnan. Värst med det är att min hjärna har tagit studenten för länge sen så jag varken minns eller VILL komma ihåg vad vi tidigare pratat om, så det blir en massa annat surfande istället för skrivande. Men på måndag far jag till stora staden Stockholm i fem dar så det blir lite semester iallafall. Även om vi ska dit med skolan och gå på en massa studiebesök hitan och ditan. Men det känns nästan som att man hellre föredrar det än att sitta å glo i en dataskärm hela dagarna.

Måste bara komma på vad jag ska ha med mig. Men känner jag mig själv rätt har jag redan koll på det mesta så det blir väl packning en timme innan flyget går. Ha!

C U