Jag har länge ställt mig frågan: när är man egentligen vuxen? Hela tiden har jag satt upp nya mål och tänkt att efter jag har gjort bort det här, då är jag vuxen. Det började med att jag flyttade hemifrån, men det gjorde jag redan när jag var 16 år och då kände jag mig inte alls speciellt vuxen. Sen tänkte jag att när man fyller 18 så är man väl ändå vuxen? Man blir då myndig iallafall. Födelsedagen kom och jag kände mig fortfarande liten och ynklig. Men när jag tagit körkortet då? Nä, inte ens när jag satt där med körkortet i min hand kunde jag säga att nu jävlar är jag vuxen. Men nu, helt plötligt, samlar jag en massa vuxenpoäng. Pensionspapperen kom och jag ska nu bestämma hur jag vill placera mina pengar för framtiden. Valpapperen inför EU damp ner i brevlådan, nog för jag inte vet hur jag ska rösta eller VEM jag ska rösta på. Idag tog jag också ännu ett steg närmare. Var hos blodbussen idag och gjorde en massa kontroller för att se om jag kan bli blodgivare, eller om jag får behålla det själv. Dom tömde mig iallafall på fem rör. Så, vuxen blir man när man tänker på andra än sig själv. Eller? Ska till tandläkaren den 8:e också, och då ska jag teckna en tandförsäkring för eventuella lagningar senare i livet. Man vill ju inte bli urfattig för ett litet hål, eller hur? Och nu är det ju studenten om drygt två veckor, sen blir det arbete resten av livet. Förhoppningsvis. Ja, man börjar nog bli vuxen ändå! ;P